Forum

På Sidetmedord.no kan du dele tanker og følelser med andre brukere eller våre ansatte veiledere. Bruk forum og vennetjeneste for å utveksle erfaringer og meninger med andre brukere, eller send en melding anonymt til oss og få svar innen 24 timer. 

Logg inn

 
  • Ny? Du som skriver til oss er helt anonym, og vi som jobber med tjenesten har taushetsplikt.

trodde att det var färdigt, att jag kommit längre

Du må være logget inn for å skrive i forumene.

Logg inn Ny bruker

Forfatter
Melding
Avatar

trodde att det var färdigt, att jag kommit längre

juni 4 2014 - 21:56
hoppas det är ok att jag skriver på svenska här inne, men det är enklast när tankarna rusar och jag bara behöver få ting i skrift.

jag flyttade till norge i 2008 och det var inte långa stunden jag hann bo här innan jag kollapsade helt och blev inskriven på dps med preliminär diagnosen paranoid/schizofren. det var inte riktigt så illa, "bara" panikångest kombinerad med tung depression iblandat med hörselhallucinationer och div tankar om att jag var förföljd.
under de nästkommande 4 åren var jag sjukskriven, först 100%, sedan 50% med resten i aap. detta samtidigt som jag först fick slåss med nav om rätt till trygd, tog 2,5 år innan jag fick pengar...

men men, till sist lyckades jag förtränga mina bekymmer så pass att jag trodde jag kommit vidare, hamnat på rätt väg igen, jag blev gravid med min fina sambo och såg liksom ljust på livet för första gången som jag kan minnas.

nu är min dotter 2 år, jag har flyttat från storbyn till en liten plats med ca 5000 boende och börjat studera. oj, det trodde jag aldrig!

men nu kommer problemen. jag har tidigare startat på högre utbildning, fyra gånger faktiskt, och alla gångerna har jag hoppat av eftersom jag inte tacklat pressen jag lägger på mig själv. jag har inte kunnat leva upp till mina egna förväntningar utan istället gett upp helt..

denna våren har varit tung. min mormor har åkt in och ut av sjukhus med köttätande bakterier och tvingats amputera ena benet, sälja sitt hus och flytta in på äldreboende, där hon vantrivs. mamma och hennes sambo verkar ha en dysfunktionell relation där mamma utnyttjas. min sambos mamma har fått alzheimers...
i tillägg har jag hamnat i en grupp studenter som utnyttjar mitt kontrollbehov runt studierna till att kräva (får mig att känna mig tvingad till) att jag ska göra allt, renskriva notater, leta information och sen dela det med dem, göra merparten i gruppoppgaver osv.. allt bara hopar sig och jag känner att jag drunknar. samtidigt så känner jag ett behov av att hjälpa till, jag ska ju ändå renskriva notaterna, jag har ju redan samlat ihop dessa bilderna, varför inte dela?

panikångesten har inte helt kommit tillbaka, men jag känner att den ligger på lur och bara väntar.. jag har fått tillbaka obehagskänslan när jag är ensam, kan inte sova eftersom huvudet inte stoppar att snurra runt på alla tankar..
jag vill egentligen bara skrika rätt ut, men det går ju inte för vad ska grannarna tänka..?

vet inte vad jag ska göra, är helt vilse, vill INTE bli sjuk igen, trodde jag var färdig, trodde jag var bättre än så här.
känner att ingen förstår, att ingen kan hjälpa. min sambo vill/kan/orkar inte..jag har ingen familj i närheten och har inte hunnit skaffa några nära vänner i området..

är så rädd för att ramla ner i avgrunden igen, vet med mig att jag inte orkar att genomgå resan upp igen. det räckte med en gång, jag har inte kapacitet att klara det en gång till.

vet inte om det är någon som har något att föreslå men kanske det hjälper att bara ha skrivit ner detta? kanske jag nu kan lägga det bakom mig?
Avatar

Noen ganger blir det aldri nok.

juni 5 2014 - 06:41
Hei.

Senk kravene til deg selv og ta høyere utdanning trenger ikke bety at du blir lykkeligere, mer verdt eller ett bedre menneske.Jeg har kjempet hele livet fra en tragisk barndom, ungdom og til naa.Er 35aar og psykisk sykdom og somatisk sykdom har gjort meg 100%
ufør.Hva kan jeg si :

Hm, ikke la deg utnytte, prøv aa konsentrer deg om deg selv og faa din samboer til aa forstaa at du trenger hans støtte.Din venner/medstudenter bør du ta litt avstand fra for først maa du hjelpe deg selv og saa hvis du kan/ har mulighet kan du hjelpe andre.Du er
ett godt menneske som vil hjelpe andre, men hjelp deg selc først.

Du IKKE stresse ok?
Klarer du ikke studiene kan du faa deg en jobb eller fagbrev i ett yrkesfag.Belast ikke helsen din mer enn nødvendig da kan du bli syk igjen.Det er IKKE din feil at du er syk.Lykketil minn venn.
Avatar

tack för pepping

juni 6 2014 - 20:54
sant som du säger att jag borde fokusera på mig, att försöka få sambon till att höra och stötta mer.

det att jag ställer stora krav till mig själv är något jag slitit med hela livet, och det är trots allt inte helt enkelt att bryta livslånga vanor. men jag ska försöka.
anledningen till att jag började studera är för övrigt att jag inte klarar av att jobba heller..tar på mig alldeles för mycket, blir ett pedantiskt kontollfreak och blir sjuk igen..

sista examen är den 17 juni, efter det är det bara sommar =) så får vi se hur det blir till hösten.
Til forsiden